Recensioner

 Lindgren - Faria 1

Lysande säsongsfinal för jazzen i Höör

JAZZKONSERT 

Magnus Lindgren & Nelson Faria på Kulturhuset Anders i Höör 8 april.

Betyg: 5

Saxofonisten, klarinettisten och flöjtisten Magnus Lindgren har genom åren varit en av 30-årsjubilerande Höörs Jazzklubbs populäraste gäster. Sedan starten har han varit på besök fem gånger. Fast innan besöket i fredags kväll hade det faktiskt gått hela tio år sedan senast. Men frågan är om inte den senaste konserten, som också var vårens sista för den anrika jazzklubben, var den bästa och mest fullödiga av dem alla. Åtminstone var det den mest intima. På scenen stod nämligen endast två man, Magnus och hans gode vän från Rio de Janeiro, den internationellt mycket respekterade ytterst välmeriterade gitarristen Nelson Faria.

Det blev naturligtvis samba för hela slanten – eller nästan i alla fall. Bland annat fick vi en lika nyttig som välkommen påminnelse om vilken fantastisk kompositör Brasiliens nationalklenod Antonio Carlos Jobim var i ett knippe underbara, alltför sällan hörda sambor i skön 2/4, som passade alldeles utmärkt för jazzbruk. Men naturligtvis stod också några mer välkända alster ur den sydamerikanska musikskatten på dagordningen. Till exempel den låt som nästan kom att bli bossans egen signaturmelodi, Jobims ”Desafinado”, plus den underbart vackra ”Manhã de Carnaval” ur filmen Orfeu Negro, skriven av Farias och Jobims landsman Luiz Bonfã. En handfull egna kompositioner, nya och gamla, och ett par rena jazznummer hade man också kryddat anrättningen med, Sonny Rollins ”Sonnymoon for Two” och Duke Ellingtons ”Prelude to a Kiss”.

Lindgren trakterade nästan uteslutande altflöjt under kvällen, även om han då och då visade att han även är en mästare på ”vanlig” flöjt, klarinett och tenorsaxofon. Det senare instrumentet tog han inte oväntat till i ”Desafinado” och – givetvis – bluesen ”Sonnymoon for Two”. Han spelade också saxofon, varsamt och nästan försynt, i Farias sköna ballad ”Juliana”. Tilläggas kan även att Magnus hade tagit med sig en så kallad ”loop-station”, en elektroniskt liten makapär med vilken han kunde skapa en känsla av det fanns både basist och trumslagare på scenen. Förutsatt att han trampade på rätt pedal förstås, vilket inte alltid var fallet.

Det var alltså två mästare som möttes på Kulturhuset Anders. Båda är virtuoser och behärskar sitt hantverk till fulländning. Ändå kändes det aldrig som någon teknikuppvisning utan snarare som ett intressant, innerligt, glatt och ytterst underhållande samtal mellan två nyfikna och spelglada musikanter från varsitt hörn av världen. Allra roligast blev det när de gav sig ut på kontrapunktiska, fugaliknande äventyr, där man ibland hade en känsla av ingen riktigt visste vart det skulle bära av. Men när Faria fick stå i förgrunden, vilket han naturligtvis fick göra mellan varven, frapperades man över hans känsla för form och melodisk skönhet. Hans egen samba ”Brooklyn Heights”, till exempel, ska sent glömmas.

En skönare, mer fullödig och bejublad säsongsfinal för Höörs Jazz än den Lindgren-Faria levererade kan man näppeligen tänka sig.

Jan Olsson

 

 

 

008
Jan Olssons i recension Skånskan söndagen den 11/10 2015.

Svend Asmussen hyllades i Höör

JAZZKONSERT                                                                                                  Mads Tolling Quartet med Jacob Fischer. 
Kulturhuset Anders, Höör, 9 oktober.

Betyg: 4

Om drygt fyra månader fyller jazzviolinisten och underhållaren Svend Asmussen 100! I fredags kväll tjuvstartade födelsedagsfirandet på den här sidan sundet med ett par timmars svängig underhållning på Kulturhuset Anders i Höör. På estraden: den 35-årige danske – sedan 15 år i USA bosatte – violinisten Mads Tolling och hans kvartett med Svends trogne gitarrist under senare delen av karriären, Jacob Fischer. De två övriga medlemmarna i gänget var danske basisten Kasper Tagel och den norske, internationellt välkände, trumslagaren Snorre Kirk.

Och den relativt stora publiken fick naturligtvis sitt lystmäte. Den ena Asmussen-klassikern avlöste den andra. ”Take Off Blues”, ”Den lille Ole”, ”Stardust”, ”Swe-Danes Shuffle”, den kluriga femtaktaren ”Hambo om bakfoten” och – givetvis – Svends ständiga signatur ”June Night”. Ett svängigt och glittrande pärlband alltså med idel välkända melodier ur den populära asmussenska repertoaren. Kvällens verkliga höjdare var dock det medley som avslutade konserten – innan det blev dags för extranummer. I det ingick en duett med endast violin och gitarr, som bland annat innehöll en originell och hisnande version av Fats Wallers gamla ”Honeysuckle Rose”, där framför allt Fischer visade varför han idag betraktas som en av jazzvärldens mest hörvärda gitarrister. Fullständigt makalöst!

Tolling berättade att Svend Asmussen alltid har varit hans stora inspirationskälla, men talade också om att Miles Davis fanns med bland favoriterna. Ibland märktes det också, under hans virtuosa utflykter på violinen, att han har ett något modernare sätt att uttrycka sig på än sin förebild. Inte så märkligt, kanske, med tanke på att det skiljer 65 år i ålder. Men en värdig efterträdare till Svend har han under alla omständigheter alla möjligheter att bli. Så lägg namnet på minnet.

– Vi ska i höst ge ungefär tjugo konserter i Sverige och Danmark med det här konceptet, berättade Tolling. Och i vår fortsätter vi. Så det är verkligen gasen i botten.

Svend Asmussen själv var tyvärr inte på plats i Höör, vilket inte var meningen heller. Men Skånskan kan berätta att så sent som igår, lördag, satt han faktiskt i Helsingör och signerade böcker! En del blir tydligen aldrig gamla…

Jan Olsson

Bildtext: Mads Tolling Quartet. (Foto Jan Olsson)

 

 

Jan Olssons recension av Mads Winding trio med Gerard Precenser

i Skånska Dagbladet söndagen den 21/9 2014.

Lysande höststart för jazzen i Höör

Mads Vindings nya kvartet 1 Mads Vindings nya kvartett bör kunna bli något alldeles extra. Fr.v. Gerard Presencer, Jacob Christoffersen, Vinding och Niclas Campagnol (Foto Jan Olsson)

JAZZKONSERT

Mads Vinding Quartet med Gerard Presencer.

Höörs Gästis, 19 september 2014.

4 pantrar

Den synnerligen livaktiga jazzklubben i Höör, som nyligen fick ta emot Föreningen Sveriges Jazzmusikers konsertarrangörspris för 2013, drog igång sitt 28:e verksamhetsår i fredags kväll. Som vanligt höll man till på trivsamma Gästis, och som alltid bjöd man förstås sin trogna publik på spännande musik. Äran att inleda höstens övningar hade man givit åt den danske världsbasisten Mads Vinding, som fått i uppdrag att – efter eget huvud – sätta samman en helt ny och tidigare oprövad konstellation.

Som pianist i sin nyfödda ”supergrupp” hade Mads valt den ytterst mångsidige, 47-årige Jacob Christoffersen, känd som keyboardist i popgruppen Shu-bi-dua och ackompanjatör åt fantastiska sångerskan Sinne Eeg. Uppdraget som trumslagare hade tilldelats 47-årige Niclas Campagnol, utbildad vid det Rytmiske Konservatorium i Köpenhamn och sedan många år en av Danmarks mest efterfrågade musikanter men faktiskt född och uppvuxen i Sverige. I Växjö närmare bestämt.

Den mest sensationelle medlemmen i kvartetten var dock den engelske trumpetaren och flygelhornisten Gerard Presencer, som har en meritlista lång som en gammaldags mantalslängd. Skivinspelningar med Ray Charles, Sting, James Brown, Chick Corea och Joni Mitchell kan han ståta med och konsertframträdanden med storheter som Johnny Griffin, Chris Potter, Herbie Hancock och John Abercrombie. För att nu bara ta några namn i den långa raden. Dessutom är Presencer, som sedan ett par år bor i Köpenhamn, numera medlem i Danska Radions Big Band. Och faktiskt även i Malmöbaserade Tolvan Big Band!

Konsertens första avdelning inleddes med Miles Davis klassiska, och inte alltför harmoniskt komplicerade, 50-talskomposition ”Milestones” med utmärkt trumpetspel av Presencer, och fortsatte med Gerards egen vackra ballad ”Ballerina”. Där plockade han fram flygelhornet, ett svårspelat instrument som han visade att han behärskar till fulländning. Hans teknik och sätt att frasera förde tankarna till giganter på området som Freddie Hubbard och Woody Shaw. Men allra mest lät han faktiskt som Gerhard Presencer, vilket är det högsta betyg man kan ge.

Då och då kunde man märka att de fyra fullblodsmusikanterna inte spelar tillsammans varje dag. Det spretade således lite här och var, något som i och för sig gjorde att musiken blev ännu mer spännande. Och dessutom överraskande. Till och med för dem som utförde den. Men ju längre kvällen led desto tätare och finare blev samspelet. Under avdelning nummer två satt allt där det skulle. Med råge. ”All Blues”, ännu ett Miles Davis-opus, som så småningom övergick i ”Love for Sale” var fullständigt magnifik. Och Bill Evans underbart vackra ”Blue in Green”, där Christoffersen spelade ljuvligt piano, tillhör det man fortfarande kommer att minnas när snön ligger djup runt Ringsjön. Liksom kvartettens halsbrytande version av Presencers landsman Victor Feldmans ”Seven Steps to Heaven”, som avslutade det färggranna, sprakande svängfyrverkeriet.

Får Mads Vindings ”nya” kvartett ytterligare några spelningar på sig, kommer den att bli en stor attraktion i vår del av jazzvärlden. Vi ser fram emot en spännande fortsättning!
Jan Olsson

 

 

 

Gerard1Den engelske trumpetaren och flygelhornisten Gerard Presencer är en musikant av världsformat (Foto Jan Olsson)

Mads1Danske fantombasisten Mads Vinding hade satt samman en magnifik kvartett (Foto Jan Olsson)

 

 

 

Jan Olssons recension av konserten med Deborah Brown med Andreas Petterssons kvartett fredagen den 21/3 2014. Införd i Skånskan den 23/3 2014.

Deborah Brown2

Bildtext: Deborah Brown och Andreas Pettersson fick jazzpubliken i Höör att jubla (Foto Jan Olsson)

Deborah Brown strödde musikaliska pärlor kring sig i Höör

JAZZKONSERT Deborah Brown och Andreas Petterssons kvartett på Höörs Gästis, 21 mars. 4 pantrar Det tog 28 år innan föreningen Höörs Jazz lyckades engagera den härliga sångerskan Deborah Brown från Kansas City, staden som såg Charlie Parker födas och där Count Basie fick sitt stora genombrott en gång i tiden. Men i fredags var det äntligen dags. Den som väntar på något gott… Då gästade Deborah, tillsammans med gitarristen Andreas Pettersson och hans kvartett, den vid det här laget smått anrika jazzklubben, som sedan något år håller till på trivsamma Höörs Gästis. Ingen lär ha blivit besviken. Utom möjligen på ljudnivån, som åtminstone inledningsvis var öronbedövande. Men det blev bättre så småningom, tack och lov, och Miss Brown fick ett par timmar på sig att visa varför hon är så populär i jazzvärlden. Andreas Pettersson jämförde henne med Ella Fitzgerald i sin presentation, vilket kanske inte var alldeles galet. Men hon visade också upp en hel del influenser från en annan av sina något äldre kollegor, Sarah Vaughan. Den suveräna intonationen och det imponerande röstomfånget, till exempel. Den repertoar som Deborah Brown hade valt att dela med sig av i Höör var till allra största delen hämtad ur den ofantliga amerikanska sångboken. Mästare i branschen som bröderna Gershwin, Irving Berlin, Jerome Kern och Duke Ellington stod således för huvuddelen av det musikaliska materialet, och sämre leverantörer kan man sannerligen ha. Ett mästerstycke av bossakungen Antonio Carlos Jobim fick vi också höra, en underbart vacker och lite annorlunda version av ”Corcovado”, eller ”Quiet Nights” som den också brukar kallas. Och som effektfull final bjöd Deborah, inte alldeles oväntat, på en gungande hyllning till sin hemstad, ”Goin´to Kansas City”, av den legendariske pianisten och orkesterledaren Jay McShann. Ett extranummer blev det förstås också, en inte mindre gungande version av Buddy Johnsons välkända ”Since I Fell for You”. Andreas Petterssons tämligen nybildade kvartett är värd ett kapitel för sig. Den består av fyra ytterst samspelta och spelglada herrar som behärskar sitt idiom utan och innan. Andreas, som besökte jazzklubben i Höör för elfte gången(!) är, som de flesta kanske känner till, en gitarrist i världsklass. Hans teknik är smått fantastisk och hans melodiska fantasi är långt utöver det ordinära. Att han också ofta kryddar sitt spel med en god portion humor gör honom naturligtvis inte mindre rolig att lyssna på. Ulf Johansson Werre, som spelar piano och trombon och även då och då bryter ut i sång, är också en skön spelman med väl utvecklade tekniska utförsgåvor. Detta gäller inte minst hans pianospel, som är något alldeles extra. Vid basen stod Kenji Rabson, som var utsökt solist bland annat i Jerome Kerns ”I´m Old Fashioned”, och bakom trummorna satt alltid lika pålitlige Moussa Fadera och såg till att hålla grytan kokande. Nästa gästspel hos Höörs Jazz på Gästis äger rum fredagen den 9 maj. Då kommer ett av de senaste årens största och mest lysande sångfynd, Vivian Buczek, på besök tillsammans med Martin Sjöstedts trio.  Jan Olsson